Angela Larsson: "Varför kommer sommarprataren Pewdiepie undan med sina fördomar?"

PewDiePie förärad med sedvanlig Sommar i P1-krans. Foto: Mattias Ahlm

Bland årets sommarpratare i Sveriges Radios P1 fastnade ett specifikt namn på min ögonlins. Felix Kjellberg, också känd som PewDiePie. Youtube-profilen som genom att spela dataspel och filma sig själv har kammat hem 27 miljoner följare, status, pengar och nu en plats som sommarpratare. Men på vilkas bekostnad har han gjort sig ett namn?

Jag har en komplicerad relation till PewDiePie och gamingvärlden. Den sfären gör mig obekväm, på grund av hur spelindustrin och hyllade gamers ofta reproducerar förtryck. Kränkande gliringar är norm att uttala. Detta pågår i skymundan från den övriga mediala världen där det finns andra oskrivna regler – exempelvis får de flesta som använder förolämpningar i form av hets mot folkgrupp kritik. Till skillnad från PewDiePie.

PewDiePies publik är ung. Han skapar komedi genom sitt spelande, mycket tack vare hans avspända approach och vänliga karaktär. För detta vill jag påstå att svenska journalister unisont har hyllat honom. Detta anser jag är skadligt – inte Felix Kjellbergs existens eller hans spelande, men bristen på granskande av hans verk. För PewDiePies videor är översvämmade av kränkningar.

Han använder ord som "cp" och "slut" (slampa) som förolämpningar, klär sig i hånande syfte i klänning och skämtar ignorant genom att säga att "det kallas inte att vara bög, utan att vara fabulous". Han har använt n-ordet, det tog honom för många våldtäktsskämt innan han bad om ursäkt och han har skämtat om att han trodde att vissa etniska grupper var fulla av skit. 

Det förekommer mycket förtryck förklätt i "humor" även på den mindre svenska humorscenen. Men hade det passerat lika obemärkt om kända komiker uttryckt samma saker? Om Soran Ismail hade klätt sig i klänning och hånfullt sagt "det kallas inte att vara bög, utan att vara fabulous"? Eller om Karin Adelsköld hade gått upp på scen och sagt "jag som trodde att den (infoga etnisk grupp) bara var full med skit"?

Tonens gränser förflyttas och bildar rum ocensurerade från kritik mot förtrycket. När någon i dessa rum vågar försöka skapa ändring drabbas de ofta av hat. Mediakritikern Anita Sarkeesian skapade videor som kritiserade sexism inom spelindustrin, och fick därför motta mordhot i massvis. I en onlinevärld där detta beteende cementeras är det inte konstigt att skräckexempel som Elliot Rodgers dyker upp, eller att våldtäktskultur och rasistiska tillmälen blir mer förekommande i världen.

Beskyller jag PewDiePie för att ha skapat all misogyni, rasism, och HBTQ-fobi som finns inom spelvärlden? Nej, långt ifrån. Jag beskyller inte Felix Kjellberg så mycket som individ överhuvudtaget. Han är långt ifrån den enda som uttryckt kränkande budskap, men han är däremot en av de få som blivit så prisad utan granskning av media. För vilka skriver om PewDiePie? Hur många i Kjellbergs målgrupp har varit med och skapat den så okritiserade mediabilden av honom? En snabb googling säger mig: inga. Istället diskuteras Youtube som ett mer främmande fenomen, vilket det för min åldersgrupp, som även hans följare består av, förstås inte är.

Varje fredag gör PewDiePie videos vid namn "Fridays with PewDiePie", där han ger en personlig sammanfattning av den gångna veckan. I den sista videon jag såg av honom, som ett riktigt fan, skymtade jag i bakgrunden en suddig pickaninny. En av de mest stereotypiska rasistiska symboler som upprör i Sverige, bland annat när en sådan togs bort ifrån Kalle Ankas julspecial i SVT år 2012.

Det påminde mig om att mycket i spelvärlden är problematiskt. Gränserna är svåra att se och förtrycket är luddigt. Men det fortsätter finnas där. Jag fortsätter att vara obekväm.

Angela Larsson är skribent och aktivist. Hon har tidigare skrivit för Nöjesguiden om varför vi inte skrattar åt rasism.