När jag gick på högstadiet fanns det en kille med hår alla andra pojkar drömde om. Personlighet värdig en kung. En dag kom hans flickvän till skolan, blå om ögonen och med en ärlig röst som viskade: "Det var han som gjorde det."
I ett samhälle där vi systematiskt prisar män ville ingen tro den slagna kvinnan. Vi ville lita på mannen, lyssna på hjältens ord: "hon hittar på", "jag gjorde det inte". Hon hade upplevt ett trauma utan nåd, men inte ens brutna ben kunde få oss att tro henne.
