Ali Davoodis nya butik Templet fyller fler funktioner än man kan tro.
Att röra sig över gatorna i Göteborgs innerstad tillsammans med Ali Davoodi är en speciell sak. Han stannar ständigt för att hälsa på någon, kolla hur det går med något eller för att berätta om någon detalj du annars inte hade en aning om fanns där. Det här är hans hem, hans duk och nu senast även hans tempel.
Ali är nämligen känd för att ha startat många olika initiativ i staden, varav det största är konstnärsprojektet ArtMadeThis. Genom det har han tillsammans med Vasakronan låtit kvinnliga konstnärer måla offentliga verk runt om i staden, vilket idag är över 40 stycken totalt. Hans senaste projekt heter Templet. Det är en butik i Victoriapassagen, precis vid Wallenstams nyöppnade Victoragården. Inuti butiken visar olika aktörer upp sina produkter och verk tillfälligt, först ut var Fotografiska museet.
– Tanken är att skapa en destination och få folk att komma in till staden igen. Att göra stan intressant. Jag tror att förr i tiden så gick man ju till kyrkan varje söndag, och man gick kanske en shoppingrunda på lördagen. Alla de här grejerna har ju försvunnit. Vi måste hitta det nya templet att gå till.
Är det det som är grejen med namnet Templet?
– Ja, lite grann. Det finns flera ordvitsar med det. Templet är någonstans där vi vill att folk ska komma in till staden men det är också någonstans man prisar någon aktör. Namnet Templet står även för temporary lets, alltså den tillfälliga uthyrningen. Så det är en sammansättning av flera olika vinklar.
Att få folk att uppskatta och vilja vistas i innerstaden genomsyrar egentligen det mesta som Ali sysslar med. Genom ArtMadeThis tillgängliggör och synliggör han konsten på väggarna, och nyligen blev ett verk vid Victoriagården färdigt. Det är ett verk av Edgar Müller, en känd 3d-konstnär, som skapat en tromp l’œil i rutor på golvet. Egentligen är grunden till att han sysslar så mycket med offentlig konst att han vill ha en rolig stad, men det finns något allvarligt i det hela också.
– Jag förväntar mig mest från mig själv. Hur kan jag göra en stad intressant? Jag kan ju antingen klaga, flytta, eller så gör jag mitt bästa. Så vill jag att alla ska vara. Jag har den inställningen att jag tycker att alla individer är viktiga i en samhällsutveckling. Vi förväntar oss ofta att någon annan, eller staten, tar ansvar. Men vi fattar inte att det är vi som är staten egentligen, det är vi som har ansvaret.
Konsten har på så vis blivit Alis sätt att bidra så mycket han bara kan. För honom finns det inget som heter att göra något halvhjärtat, och det går inte heller att ta miste på hans stora hjärta. Det märks att Ali, som är uppvuxen i Göteborg, har en stor kärlek för innerstaden. Han bor här, han verkar här och det känns nästan som att han är en del av den på ett oskiljaktigt sätt. Han har fått människor att se att allt inte handlar om kronor, utan också om mjuka värden som kulturyttringar i stadsmiljön.
– Jag tror att det viktigaste är att ta in olika typer av kultur. Det är viktigare att ta in kultur än att ta in rätt kultur. Jag tror att vi måste vara tillåtande och jag tycker att vi har blivit det. Mycket mer än för tio år sedan. Jag tror att de här projekten med olika företag som jag jobbar med inte hade varit möjliga på samma sätt för tio år sedan. Det visar en indikation om att vi är på väg åt rätt håll, och man värdesätter konsten på ett annat sätt idag än vad man gjorde innan.
Precis den andan är även vad som genomsyrar ombytligheten i Templet. Lagom till julhandeln byter de aktör igen, då är det dags för Kulturlabbet att ta över. Kulturlabbet är en daglig verksamhet för individer med intellektuella funktionsvariationer som är intresserade av skapande och konstnärligt uttryck. I Templet kommer verksamheten att ha olika saker designade av de aktiva personerna som ska passa bra att ge bort i julklapp. Vilka som tar över efter dem står inte klart, men kärnan i det hela kommer att finnas kvar.
– Tanken är att överraska och inspirera och se till att folk kommer till stan. Allt måste inte vara digitalt. Det är inget fel på det digitala, men vi behöver de här mötena. Det är ju något speciellt som sker när två människor träffas i verkligheten.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 12, 2019.
