Nöjesguidens filmredaktör Kasia Syty kollar läget hos en av våra mest hajpade och (enligt Café) bäst klädda skådespelare och frågar honom om den bioaktuella norska filmen Barn där han spelar en präktig svensk lärarstudent vid namn Hans Lucas.
Över ett år har gått sedan Adam Pålsson brottades ner av polisen vid Vanadislunden i Stockholm under inspelningen av SVT-serien Innan vi dör. Sedan dess har han spelat Ted Gärdestad, sommarpratat och medverkat i tv-thrillern Dirigenten och Netflix nya satsning Young Wallander vars premiär har skjutits upp på obestämd tid av skäl vi inte behöver återupprepa varenda gång.
Hur har du det numera? Har ditt liv påverkats mycket till följd av du-vet-vad och dess frammarsch i världen?
—Alla jobbresor utomlands är uppskjutna tills vidare. Jag skulle ha filmat i London i sommar till exempel men förhoppningsvis är projekten bara uppskjutna, inte inställda. Samtidigt tycker jag det är rätt skönt att världen slagit av på takten lite, om den nu har det. Jag har en nästan förlamande klimatångest, så för mig låter en krisande flygbransch och industrier som står stilla som en dröm. Men vad vet jag…
Vad är Adams Pålssons rekommendationer? Vad ska man göra för att inte låta sig besegras av allt elände?
—Asså, jag tycker Sveriges coronataktik gör det ganska lätt för oss. Jag känner mig kreativ och vid gott mod. Värre är det ju i många andra länder, England typ. Jag har kompisar där som som bor ensamma, och de får gå ut en timme om dagen. Resten av tiden är de ensamma i sina lägenheter!
Coronatorkan kan till och med vara en välbehövlig paus för den annars flitigt anlitade Adam Pålsson. Sedan det stora genombrottet med rollen som Rasmus i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar (2012) uppmärksammades han för sina insatser i flera tv-serier (Bron, Boys, Boy Machine) och i Dramatens uppsättningar, bland annat i Peter Shaffers pjäs Amadeus där han blott 25 år gammal spelade titelrollen som Mozart. 2017 belönades han med Kristallen för rollen som Chippen i Innan vi dör och 2019 kom regidebuten Brunch hos Kristin Kaspersen, som tävlade om kortfilmspriset Startsladden på Göteborgs filmfestival.
Vilken skulle din drömroll vara och vilken är din favoritroll hittills?
—Jag har gjort många drömroller redan tycker jag. Torka aldrig tårar utan handskar, Ted Gärdestad, Innan vi dör, Kurt Wallander. Vore kul att vara med i en välskriven romantisk komedi kanske? Eller en historisk rise-and-fall-berättelse, typ Barry Lyndon? Det var en dröm att få jobba med Armando Ianucci, det gör jag mer än gärna om. Och så längtar jag efter att få regissera igen.
Snart har den norska filmen Barn sin svenska premiär. Du spelar den käcka svenska lärarstudenten Hans Lucas. Hur kommer det sig att du engagerades för att spela i filmen?
—Regissören Dag Johan Haugerud frågade om jag ville ses över en kaffe. Jag hade sett hans första film, Som du ser meg, och det är en av förra decenniets bästa nordiska filmer enligt mig. Så det var enkelt när han frågade om jag ville vara med. Manuset till Barn var mycket egensinnigt också, välskrivet…
Det mycket lågmälda dramat Barn av den norske regissören, författaren och bibliotekarien Dag Johan Haugerud inleds med att 13-åriga Johanne som är dotter till en Arbeiderpartiet-politiker råkar ta livet av Jamie, son till en välkänd Fremskrittspartiet-politiker. Filmen följer efterspelet till olyckan och undersöker vad det innebär att ha och vara barn i Norge idag.
Din karaktär Hans Lucas har mycket bestämda åsikter kring gränssättning för barnen och disciplin i skolan. Är det någonting du också står för privat?
—Jag har inte hunnit se Barn än, så jag minns inte riktigt hur snacket går i filmen. Men det var ju ett manus vi följde, inte mina privata åsikter. Jag tror inte att jag har särskilt bestämda åsikter kring gränssättning och disciplin… eller också har jag det? Men jag trivs hyggligt i kaos, många människor i min omgivning har större behov av ordning tycker jag.
En hel del av sitt sommarprat 2019 ägnade Adam Pålsson åt att berätta om sin sedan några år färska roll som pappa i en familj som utgörs av honom själv, sambon Celie Sparre (också skådespelare) och deras två små barn Dylan och Demi.
Skulle du vilja att era barn växte upp i Sverige eller i Norge?
—Norge är ett trevligt, RIKT land. Det är säkert utmärkt att växa upp där. Oljefonden är ju enorm. Naturen vacker. Det vore nog fördelaktigt att växa upp där. Men att råka födas i Sverige innebär ju också att dra en vinstlott i livets lotteri, så jag är nöjd som det är.
Är du en fena på norsk? Kände du dig som en katt bland hermelinerna i Norge under inspelningen?
—En av mina bästa kompisar Sondre är norrman, så jag tycker mycket om att vara där. Men en katt bland hermelinerna, joo, så är det nog. Jag pratar ju inte norska. Men blir väldigt väl mottagen när jag är där. Oslo är fin stad… om än liten. Och dyr.
Det nämns i filmen av en annan karaktär att Brynjar Åbel Bandlien som spelar Jan är lik dig och att du är som han fast yngre och snyggare. Känner du igen dig i det?
—Snyggare tror jag inte, men lite yngre är jag väl. Han har mer skäggväxt än jag. Men vi har båda lockigt hår, och har lite liknande drag så där. Alldeles fel är väl jämförelsen kanske inte…
Vem skulle spela Adam Pålsson i en film om Adam Pålsson?
—Kunde man inte göra som i filmen om Bob Dylan, att flera spelar mig? Harriet Andersson, John Malkovich, Tommy Berggren, Steve McQueen, Meg Ryan, Frank Ocean och han norrmannen då.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 06, 2020.
