Den norska långfilmsdebutanten avslöjar hur man gör ungdomsfilm utan att vara cringe och ger oss receptet på lyckad komedi.
Lagom till det svenska sommarlovet kommer Kaveh Tehranis långfilmsdebut, baserad på Gulraiz Sharifs succéroman Hør her’a! I den norska regissörens händer har boken förvandlats till en rapp och rolig film med högt tempo och specialskriven musik. Manuset är skapat tillsammans med två av de hetaste namnen i norsk filmindustri – Erlend Loe och Nora Landsrød, som senast stod bakom den historiska actionrökaren Stockholm Bloodbath.
Ungdomsfilmen Lyssna på mig! skildrar tonåringen Mahmoud som fördriver sommarlovet på en parkbänk. Han har gett upp drömmen om att få sommarjobb och hans väntan på att någonting ska hända avbryts plötsligt när farbror Ji från Pakistan kommer på besök.
Hur brukade du tillbringa dina somrar när du var tonåring?
— Det mest minnesvärda var när pappas bror Fereydoon kom på besök med sin fru och deras två barn. Mamma stod i köket hela sommaren, som Zubaida i min film Lyssna på mig!. Detta var under kriget mellan Iran och Irak på 80-talet. Mamma trodde att pappas familj skulle stanna över sommaren, men de stannade i 9 månader för att ansöka om green card i USA. De har sedan dess bott i Kalifornien. Mamma och pappa separerade när de hade åkt.
Så du kände igen dig mycket när du läste Gulraiz bok? Var det så idén till filmen kom upp?
— Gulraiz Sharifs bok blev en stor hit i Norge. Gulraiz karaktärer, universum och inte minst språk är filmens utgångspunkt. Mitt första möte med boken var kraftfullt. Jag kan förstås känna igen Mahmouds sökande efter sin egen identitet, vi har haft storfamiljen på besök hela sommaren och min bror är queer och kom ut i 20-årsåldern. Jag skrattade mycket och grät lite. Där började det.
Vad tycker du är hemligheten bakom en lyckad komedifilm?
— Satir, slapstick och politik. Alla mina favoritkomedier har dessa ingredienser. Min Onkel och Playtime, Diktatorn och Borat. Älskar också Step Brothers som inte är någon politisk film och Bröderna Marx som är det. Fyra nyanser av brunt! Vilken film! Något skört och mänskligt måste också få utrymme i en komedi: "får jag fika klart?" Ser just nu fram emot Radu Judes senaste film.
Den är fenomenal. Årets bästa film. Hur undviker man att vara cringe när man gör en film om och för ungdomar?
— Gulraiz Sharif jobbar på en gymnasieskola. Han satt där på toa under rasterna och plockade upp språk och skrev på sin Galaxy S9 när han fick idéer. Utan ett exakt och levande språk skulle vi inte ha haft någon trovärdighet. Språk och ton är så viktigt. Jag har en son som är 13 nu. Han skrattar och tycker att jag är en idiot varje gång jag säger något fel. Mr. Beef? Nej? Mr. Beet? Aha. Okej. Mr Beast!
I Sverige pratar man om den norska filmindustrin som en slags förebild - har du några tankar kring det?
— Min partner är svensk-iransk. När vi kör till hennes familj skäms hon för att hon kör i Sverige med norska registreringsskyltar. Jag är glad att jag inte är helt norsk.
Men det är kul att norrmän får till det! De senaste åren har det kommit många röster som verkligen gör bra filmer. Problemet för oss i Norge nu är att för få filmer tilldelas stöd från Norska filminstitutet utifrån bedömning av konstnärlig kvalitet. Medan inom den så kallade marknadsordningen görs det för många filmer om andra världskriget. Vi måste bara släppa det kriget.
Vad har du för drömmar och framtidsvisioner?
— Jag vill göra en långfilm baserad på min kortfilm The Manchador. En historia som handlar om en stressad entreprenör som hamnar mitt i en ny revolution. Friheten för iranska kvinnor är en viktig fråga för mig. Kvinna, liv, frihet! Men film måste vara underhållning som pekar mot samhället, inte tvärtom.
Jag vill också ta med familjen till Västbanken. Jag måste se med egna ögon hur det är att leva under israelisk ockupation och apartheid. Kriget mot Gaza har synliggjort det vansinniga hyckleri som vi i västvärldens liberala demokratier representerar. Bruna kroppar är inte värda lika mycket som vita kroppar. Därför är berättelser som lyfter andra sidor av att vara mörkhyad något jag vill skapa. Berättelser om annat än att vara död eller terrorist eller en död terrorist för den delen.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 05, 2024.
