Oscar Westerholm har valt tio amerikanska filmer som på olika sätt sammanfattar Trumps år i Vita huset.
Inkompetent clown, paranoid sociopat, dement pseudo-diktator. Den lilla människans förkämpe, ohämmad fritänkare, den amerikanska ekonomins frälsare. USA:s fyrtiofemte president Donald Trump har under sin första mandatperiod i Vita huset (2017-2021) varit en lika inhemskt som internationellt kontroversiell figur. Han har brutit viktiga politiska och militära överenskommelser med europeiska demokratier och förbättrat diplomatiska relationer till diktaturer. Den före detta reality-personligheten har förändrat det amerikanska och globala politiska landskapet för en oöverskådlig framtid. Här är tio amerikanska filmer som på olika sätt sammanfattar Trumps år i Vita huset.
1. The Purge: Election year (2016)
Den tredje delen i James DeMonacos Purge-serie är en blodig och fartfylld sensationsfilm. Det är också en film som, med skräpkulturens trubbiga verktyg, tar tempen på ett alltmer febrigt politiskt klimat i USA.
2. Love witch (2016)
Anna Billers roliga rysare, som med sina solblekta men yviga färger för tankarna till sextiotalets B-filmer à la Roger Corman, föregriper en alltmer påtaglig retrotrend inom skräckfilmen (In fabric, The Lighthouse etc). En film om erotisk manipulation, misogyni och häxjakter som är lika rotad i nordamerikansk historia som i en samtid som förblindas av nostalgi.
3. Transformers: The Last Knight (2017)
Med politiskt kontroversiella pengar från kinesiska produktionsbolag låter Michael Bay det Bay-patenterade kaoset bryta ut i den sista av regissörens fem Transformers-filmer. En hyperaktiv actionfilm som är den felande länken mellan Warcraft (2016) och Mulan (2020) i Hollywoods flört med stormaktens mjuka kulturella revolution.
4. Get out (2017)
Jordan Peeles Blumhouse-skräckfilm är en rakbladsskarp satir av vit amerikansk övre medelklass kulturella och politiska hegemoni. En lika skärskådande som drabbande rolig skildring av alienation, paranoia och historisk revisionism som befäste komikern Peele som en av Hollywoods viktigaste, mest insiktsfulla röster.
5. You were never really here (2018)
Lynne Ramsays trasiga, hemsökta krigsveteran Joe (Joaquin Phoenix) rotar runt i ett skymningsland på jakt efter försvunna – troligtvis kidnappade – småflickor. Han frilägger snart, med hjälp av en hammare och några meter el-tejp, en QAnon-doftande pedofilkonspiration inom den amerikanska politiska eliten. Drömlik, brutal neo-noir.
6. Avengers: Infinity war (2018)
Inledningen på den två delar långa apokalyptiska kulmineringen på Marvel Cinematic Universe, som (typ) avslutades med Endgame 2019. Denna popkulturella Wagneropera är ett jättelikt plottrigt skrytbygge i trehundra miljoner-klassen som, med milt sagt konstnärligt blandat resultat, destillerar tio år och drygt tjugo filmer till en global mega-blockbuster.
7. The Farewell (2019)
Lulu Wang bitterljuva hemvändarpärla handlar om kulturella krockar mellan Billi (Akwafina) och hennes traditionsbundna familj i Kina, framför allt hennes dödssjuka mormor Nai Nai (Shuzhen Zhao). Akwafina, som fick ett mindre genombrott med sin stojiga biroll i den romantiska komedin Crazy Rich Asians, gör ett lika nedtonat som komiskt porträtt av kulturella slitningar.
8. Joker (2019)
Todd Philips går från rabulistisk bakfyllemardröm i Nevada till politisk serietidningsskräck i anti-Batmanfilmen Joker. Filmen, som refererar friskt till Martin Scorseses King of Comedy, är en populistiskt revanschistisk dagdröm om att sätta en kula i skallen på den politiska elitens politruker.
9. The Hunt (2020)
Covid-19 – ”Kung Flu” om vi frågar Trump – sätter stopp för biopremiären på Craig Zobels nyfilmatisering av Richard Connells roman The Most Dangerous Game från 1924. Den suggestiva trailern får presidenten att gå i taket. När filmen går upp som premiumstreaming visar den sig emellertid vara en tandlös pseudo-satir som, liksom Trumps ibland bisarra pressträffar under pandemin, bankar ohejdat åt alla politiska riktningar.
10. Borat 2 (2020)
Det är valår, en global pandemi tar död på tusentals människor dagligen och Sacha Baron Cohen trollar vit makt-anhängare, abortmotståndare och virus-förnekare i ett alltmer feberfrossande USA. När recensionsembargot släpps på filmen börjar ett filmklipp på Trumps advokat och New Yorks f.d. borgmästare Rudy Guiliani trenda på twitter. Han verkar tillfredsställa sig själv framför en minderårig kvinnlig journalist (skådespelaren är dock i tjugoårsåldern). Filmen som störtar Trump? Kanske, kanske inte. En lika rolig som besvärande grundkurs i USA 2017-2020.
