Enligt ett kinesiskt ordspråk finns det inget hopp för den person som får cancer - om inte sjukdomen dödar så gör vetskapen det. Därmed beslutar familjen i The Farewell att undanhålla det cancerbesked som drabbat deras farmor. Istället får ett bröllop bli svepskälet för den utspridda släkten att samlas i Kina. Men för barnbarnet Billi (Awkwafina) är lögnen inte lätt att bära. Billi är en självständig New York-bo med oklara framtidsutsikter och hon älskar sin mormor. Alienerad från sina kinesiska rötter traskar hon runt i ett arv som hon har svårt att ta till sig.
Den New York-baserade rapparen Awkwafina fångar Billis plågsamma vånda och förkroppsligar sorgen av att förlora en familjemedlem på ett gripande sätt. Inte minst visar Awkwafina att hon har fler strängar på sin lyra än de överdrivna roller som hon tidigare spelat i komedier som Ocean’s 8 och Crazy Rich Asians.
The Farewell har egentligen allt man kan önska sig, ett närgånget och fint fångat porträtt över sorgen av att förlora någon man älskar, komiska kulturkrockar och ansträngda familjerelationer, men likafullt är det något i själva utförandet som skaver. Lulu Wang som både skrivit manus och regisserat, tycks inte ha kunnat bestämma sig för vart berättelsen ska ta vägen och sveper därför mer på ytan istället för att fördjupa sin historia. Billis amerikanska liv reduceras till en klassisk industriell men bohemisk New York-lägenhet, hennes far och mor blir aldrig riktigt något mer än skissartade och även om farmodern Nai Nai lyser, är även hon rätt stereotypisk.
The Farewell lutar sig hela tiden mot en amerikansk fond och publik, där skillnaderna mellan Kina och USA ska locka till skrattsalvor. Och även om filmen har en viktig agenda hade jag i detta fall önskat en mindre amerikaniserad blick.
