The Bridge

Det finns två saker som jag verkligen gillar med den amerikanska versionen av The Bridge: Demián Bichir som spelar den mexikanske polisen Marco Ruiz, och det faktum att serien utspelar sig på gränsen mellan El Paso och Juarez. Vad jag inte gillar? Resten.

 The Bridge gör vissa anspråk på att ta sig an några intressanta sociala teman, framför allt immigration och det mänskliga värdet. I premiäravsnittet åker seriemördaren ut på en bro och sätter ihop två olika kvinnokroppar så att det ser ut som en. Den övre delen tillhör en vit, rik domare från Texas. Den nedre delen en ung, mexikansk prostituerad. Kalabalik inträffade när poliserna ska lyfta vad de tror är en kropp (spoiler: den delar sig).

Den skandinaviska förlagan Bron utspelar sig på gränsen mellan Danmark och Sverige. The Bridge sker i kollisionen mellan Mexiko och USA. Det är en landsgräns som får Sverige/Danmark att framstå som ett skämt. I The Bridge finns mer drama att hämta i form av illegala gästarbetare, rasism, knarkkarteller och korruption.

Nytolkningen följer sin dansksvenska förlaga millimetertroget. Det händer att den tar avsteg, oftast för att skriva oss på näsan. Redan i originalet var det smärtsamt tydligt att konstapel Saga Norén hade rikliga mängder Aspergers. Men i stället för att uttala det lät de hennes antisociala beteende lysa igenom som ett fyrtorn. Sagas amerikanska motsvarighet, Sonya Cross, är ännu mindre diskret med sin diagnos. Så ofta de kan understryker de att Sonya har Aspergers eftersom det vore så lätt att missa annars – till exempel om vi halvvägs igenom drabbas av en stroke eller två.

Det är trist att The Bridge slarvar bort sina karaktärer. För här finns en miljö som är som en tätt packad krutdurk och en gränspolitik lika pålitlig som nitroglycerin. Från 2008 till 2010 var Juarez världens mordhuvudstad. Samtidigt räknas El Paso som den säkraste storstaden i USA. Originalserien hade aldrig den lyxen. De blev tvungna att skapa ett eget sammanhang till sin historia genom att rota i välfärdssamhället som blev ett klassamhälle. 

I The Bridge blir kontrasten mellan de två städerna lika påtaglig som den mellan konstaplarna Ruiz och Cross. Och kontraster är något som The Bridge tecknar riktigt väl. Det är först i utrymmet däremellan som det brister.