Under sin första säsong lyckades Game of Thrones med något som Peter Jackson knappt hann med på en hel filmtrilogi: få folk att bry sig om fantasy. Jämte Sagan om Ringen-filmerna som lajvade loss med drakar, alver och allmän hokus pokus framstår Game of Thrones som ett West Wing i ringbrynja. Det är en serie där dialogduellerna är lika dramatiska som de med svärd.
Den andra säsongen av Game of Thrones får en försiktig start där intrigens nyanser får utrymme att andas mellan de stora slag och avrättningar som ramade in den första. Samtidigt som Robb Stark tågar söderut mot King's Landing har oäktingen Jon Snow tagit sig förbi den mystiska muren i norr. Därtill skickar Robb iväg Theon Greyjoy till dennes far för att be om assistans – vilket resulterar i ytterligare en plot-båge att tvinna ihop med de andra. Efter säsongens inledande avsnitt finns det åtminstone fem stycken släkthus som aspirerar på Westeros järntron.
Att Game of Thrones ibland anklagas för att vara en clip show, med hastiga klipp från det ena storyarket till det andra, är på många sätt berättigat. Men det går inte att blunda för de enorma ambitionerna som ligger och puttrar där under – både bland karaktärer och manusförfattare. Om de i första säsongen blandade ut alla färger i paletten är det i den andra som de fullt ut kan börja måla. Det är nu de ska bevisa hur sömlöst Game of Thrones kan pendla mellan det episka och det intima. Jag hyser inga tvivel om att de lyckas med det, men innan dess måste vi tala om kvinnorna.
Kit Harington, som spelar Jon Snow, har sagt att Game of Thrones har en feministisk ton. Vilket får mig att undra om vi talar om samma serie. Om man skulle spåra ursprunget till ordet hen är det knappast i Westeros vi hamnar. Bortsett från Arya Stark och till viss mån Daenerys Targaryen är seriens kvinnor antingen manipulativa eller barbröstade. Det ena utesluter sällan det andra. Ett klockrent exempel på det är tillskottet Melisandre, en mystisk prästinna som sätter tonen direkt med lite av varje.
Det går att anklaga HBO för att måla upp ett helt universum utan balanserade kvinnoporträtt. Men det går inte att ta ifrån dem att de faktiskt målar ett universum – och inte en platt kuliss.
Den andra säsongen sänds på Canal+ Series.
