Vemodet får en allt mer framträdande roll för varje ny platta med Robert Pollards band Guided By Voices. Vad som från början var ett löst sammansatt sällskap som spelade in primitiva tongångar på än mer primitiv utrustning har under årens lopp förvandlats till ett band -- om än fortfarande löst sammansatt -- med en glasklar förmåga att skriva riktigt bra melodier. Enligt dem själva jobbar de fortfarande på att spela in den optimala Cheap Trick-plattan Cheap Trick aldrig gjorde. Fast det tror jag är ljug, då det musikaliska avståndet är jättelångt mellan de båda banden.Pop, rock, lo-fi? Svårt att säga, och ganska ointressant eftersom det oftast är mycket välljudande tongångar GBV ger ifrån sig. Samt, som sagt, allt mer vemodiga. Robert Pollards solodebut från 1996, är däremot en av de mest onödiga plattor som släppts. Fylld med musik som enklast beskrivet lät som ratade GBV-låtar, gjorde den mig klart besviken. I synnerhet om man satte den i ljuset av GBVs dåvarande gitarrist Tobin Sprouts dito, som kom samtidigt. Sprout fattade en av soloplattans mest grundläggande fördelar: möjligheten att spela in musik man vanligtvis inte får utrymme för. Det missade Pollard totalt. Ärligt talat verkar han ännu inte ha greppat det riktigt; det låter fortfarande extremt mycket GBV, men med den väsentliga skillnaden att här finns det gott om grymma låtar. Undersköna ballader, rak pop, stötig rock och visst, lo-fi -- allt i en blandning där låtarna fått tillbringa precis lagom lång tid i vemodsmarinaden.
Skivbolag:
Artist:
