VV – Neon Noir

Alexander Hasselfors 15:15 18 Jan 2023

För den som som inte känner till Ville Valo var han fram till 2017 frontman i det smått kultlika, finska rockbandet HIM. När bandet gick i graven var framtiden för det helt egna sound som HIM skapat, som de själva kallade ”Love Metal”, väldigt oviss. Därför glädjer det nog många att stora delar av det lever kvar, när frontmannen tillika goth-ikonen nu tar saken i egna händer och bär fanan vidare under namnet VV.

Neon Noir, Valos första soloalbum någonsin, tar han inga större risker. Det sound vi hör här är det sound som alla HIM-fans kommit att älska, med några små justeringar. Det rör sig fortfarande mellan drömskt och hårt, och melodierna svävar fortfarande mellan fjäderlätta syntar och rivande gitarrer. Det som skiljer VV från HIM är kanske att lättheten blivit ännu mer framträdande. Det är väldigt luftiga låtstrukturer som genomsyrar albumet, och Valos röst är klarare och mer inbjudande än någonsin.

Albumet är dessutom helt befriat från svaga melodier och dussin-låtar. Varje låt känns som att den har förtjänat sin plats, och varje melodi känns genomtänkt och snyggt komponerad. Möjligtvis känns några av melodierna lite väl lika varandra, och låttexterna har kanske inte förändrats nämnvärt jämfört med HIM-tiden, men det är förlåtligt. Även om det förhindrar känslan av något helt nytt bidrar det till nostalgin.

Något tråkigt är det att albumets bästa låtar är de som släpptes som en EP redan 2020: Run Away From the Sun, Salute the Sanguine och Saturnine Saturnalia. Samtidigt är det tre låtar som håller så hög kvalitet att det vore smått omänskligt av Valo att överträffa dem på ett och samma album. Det finns däremot några låtar som kommer i närheten. The Foreverlost har en syntslinga som är värd att dö för, och en melodi som direkt väcker mersmak. Refrängen i Echolocate Your Love är dessutom svår att göra sig av med när den väl tagit fäste, vilket väl får sägas vara ett odödligt betyg.

Den höga kvalitet som Ville Valo bjuder på med Neon Noir ger hopp om framtiden. Kanske finns det fortfarande utrymme för den typ av musik som en gång fick så många svärtade tonårshjärtan att svämma över. I så fall kan vi gott räkna med Valo som en av genrens fanbärare.

Skivbolag: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner