Orkid: "Hade hellre gjort musik utan att tjäna något"

Orkid jobbar hellre gratis än på ett kontor.

Ifjol utsågs Matilda Melin, som går under artistnamnet Orkid, till Framtidens artist på P3 Guld. Och i början av januari uppträdde hon på Nöjesguidens Stockholmspris. Den 26 januari släpps hennes nya EP All of my tomorrows.

Hur känns det att karriären äntligen tagit fart?
– Det är helt sjukt att ta in! Jag är så extremt tacksam för plattformen som har börjat byggas. 

Som barn inspirerades Matilda av när hennes pappa spelade skivor i köket. Men fröet som var R&B och soul har tagit nya uttryck. Orkids musik är en del av vår tid, med indiepop och elektronik i fokus. Genrerna må ha förändrats, men själen i skapandet vill hon hålla kvar.
– För mig är det jätteviktigt att låta musiken komma naturligt. Det är som att ett sound och melodispråk växte fram i min första EP och nu är det mycket enklare att navigera vart jag ska. Det finns en så tydlig bild på något vis.

På vilket sätt?
– Hela produktionen har ju varit en bergochdalbana. Jag skrev låtarna när min mamma gick bort och då befann jag mig mitt i sorgen. Nu är det som att jag kan se allting uppifrån istället. Och det är just det som min nya EP handlar om, att ha lite fågelperspektiv.
– All of my tomorrows är mer upplyftande. Men texterna är rester av alla trauman som finns kvar. Produktionen har varit läkande, men utmanande.

Att skriva från hjärtat verkar vara viktigt för dig. Hur ser du på autenticitet i musikvärlden?
– Det känns som att om man sätter sig ner och säger “nu ska vi skriva en hit” så blir det fel fokus. Som att man skapar för att utmana det kreativa, utan för att tillfredsställa någon annan. Jag tror inte att bra musik föds när man jobbar på det sättet. Samtidigt finns det skitbra låtar som handlar om att gå ut och det behövs ju också för jättemånga.
– Jag älskar Rosalías nya album. Jag tycker att det är skitfett att hon bara använt liveinstrument och att hon går emot hela den här AI-grejen som håller på att växa fram. Det känns viktigt att hedra sitt hantverk.

Har du några planer för framtiden?
– Vissa saker planerar man för, men sen finns det jättemycket som bara händer. Att stjärnorna står lite rätt.

Hur ser man till att inte förlora sig själv på vägen?
– Jag tror att det viktigaste är att omge sig med människor som blir ens gravitation på något vis. Jag växte upp i Jämtland och där är jantelagen ganska stark. Det är väldigt inpräntat i mitt huvud att jag inte är bättre än någon annan. Men jag tror jättemycket på att bara ha bra människor omkring sig.

Är stödet hemifrån också jantelag?
– Nej, hemifrån är det bara ett enormt stöd. Det har jag alltid haft från min familj. “Pengar gör en inte lycklig” och allt det där. Så är det ju. Jag hade hellre gjort musik utan att tjäna någonting alls än att sitta på något kontor.