Of Mice & Mens nya album Tether påminner på många sätt om mycket annat som gjorts på metalscenen under de senaste tio åren. Det är en form av metal som varken är för rå för att spelas på radion eller för tam för att förbises, den liksom bara är. Det är med andra ord inget superspännande tillskott inom genren, men trots det saknar albumet inte sina guldkorn.
Det är ingen hemlighet att det här bandet är skakade ur samma kappa som Bring Me The Horizon och Architects, och det hörs. Särskilt i låtar som Into The Sun är soundet så modernt att det nästan skräms, men det funkar. Och det är lite där ribban ligger från början till slut: det sticker aldrig iväg och blir riktigt bra, men det blir heller aldrig dåligt – det funkar.
Shiver är däremot en av de låtar på albumet som förtjänar sin kvalitetsstämpel. Det är en låt som både är välskriven och som sätter sig på hjärnan, vilket gör att den faktiskt sticker ut. Särskilt refrängen är en av de saker som gör att det här albumet lyckas vara mer än bara hyfsat.
Även titelspåret sticker ut i mängden genom att vara nedtonat och känslosamt, även om texten väl inte direkt skakar låtskrivarkonsten i grunden. Indigo är också en låt som lyckas vara mer än sitt sammanhang, återigen tack vare sin nedtoning och snygga uppbyggnad.
Annars är det lite för mycket mellanmjölk. Tether är ett album som inte bjuder på något motstånd, men inte så mycket spänning heller. Stundtals är det tillräckligt starkt för att inte bli mediokert som helhet, men det lyfter inte sig självt högre än så. Förutom några få undantag är det mest en samling lättlyssnade låtar som kommer att vara bortglömda imorgon bitti.
