Ska man göra det enkelt för sig skulle artisten och tillika youtubern Poppy kunna beskrivas som en mörkare, metal-version av Grimes. Ska man göra det lite svårare för sig skulle hon kunna beskrivas som en väldigt experimentell och ganska artsy artist, med en fot i electropopen och en fot i metalgenren. Det spelar egentligen ingen roll, för oavsett vilken etikett man väljer att klistra fast på Poppy så kommer hon förmodligen ändå ha rivit loss den lagom till nästa albumsläpp.
Den här gången är det mer fokus på electronica. Zig är på många sätt ett elektroniskt album, även om de tunga metal-influenserna fortfarande får spela sin roll. Det är däremot ganska snålt med gitarrer, och fokus ligger på bastunga beats och en väldigt mörk ljudbild, som står i kontrast till Poppys röst.
Det är samtidigt ett väldigt poppigt album, och låtarna är visserligen inte särskilt lättsamma, men åtminstone lättlyssnade (för det mesta). Church Outfit hade kunnat spelas på ett rave för metalheads, och beatet är som hämtat ur den mer samtida delen av Nine Inch Nails katalog. Flicker är ett mer nedtonat nummer, kanske albumets bästa, där Poppy sjunger ”I flicker between fear and a vision of forever” över en luftigare och mer atmosfärisk ljudmatta.
Tyvärr har albumet dock ganska tydliga brister, bland annat på grund av att flera av låtarna blir lite jobbiga att lyssna på redan efter en gång. Titelspåret har blytunga, gitarrdrivna verser, som dessvärre trasas sönder av den smärtsamt repetitiva refrängen. Det finns ett begränsat antal gånger som en lyssnare orkar höra orden ”When you zig, I zag”. Låten Prove It är ett annat exempel på när musiken blir lite för hysterisk för sitt eget bästa.
Men också låtlängden spelar en viss roll i det lite ljumna helhetsintrycket. Albumet har elva låtar men klockar in på knappa 30 minuter, och många av låtarna är en bra bit under tre minuter. Kort låtlängd behöver ju inte vara ett problem i sig, men i just det här fallet gör det att albumet känns väldigt mycket som låt på låt på låt. Det sänker ett annars välgjort och lättsmält album, som mycket tack vare Poppys originalitet ändå är en intressant lyssning.
