De har sina rötter i nu insomnade popakten Those Dancing Days. Men Lisa Pyk-Wirström och Cissi Efraimsson framstår snarare som samtida avatarer till Arthur Brown än något snällt indieband. Varje gång jag sett Vulkano på en scen har jag tänkt att det här måste vara 10-tals versionen av att glida in i brinnande hjälm, vråla ”I AM THE GOD OF HELLFIRE AND I BRING YOOOOUUUU… FIRE!” och sen köra allt vad man går för. Lyckligtvis förvaltar Vulkano sin brötiga postpunk lika bra på skiva. De ylar som vargar, primalskriker om spindlar och smittospridning och sjunger om att bli levande begravd och sen karatekicka sig ut ur kistan. Allt i hundratjugo. Enligt brittiska The Guardian är det föga troligt att duon kommer ”crash the charts”, men högst sannolikt att de kommer crasha din bil. Och det är faktiskt inte fy skam det heller.
