Folkpop kan ärligt talat vara rätt trist. En del är nerkört i stövelskaften i brittiska Fairport Convention-traditioner, annat är slätstruken Coldplay-pop för människor som inte har råd att betala sin elräkning och ytterligare en del är flummerier från fritänkande amerikanska rikemanshippies med alldeles för mycket fritid i alldeles för drogliberala miljöer.
Vetiver har absolut inget med den första kategorin att göra, och även om Andy Cabic sjunger vilsamt och många av melodierna tangerar insmickrande är de inte heller slätstrukna som i den andra kategorin. Med starka melodier och ett distinkt tilltal håller de till och med distansen till den tredje kategorin, även om de är snubblande nära geografiskt (San Fransisco), i sitt umgänge (Devendra Banhart och Joanna Newsom) och musikaliskt i någon tam Paul Simon-travesti som A Door Shuts Quick. Faktum är att de har åtminstone antydningar till den sortens dissonans och detaljexakthet som i enstaka fall kan göra samtida folkpop spännande och engagerande, till exempel i Byrds-gitarrerna i skivans bästa spår Swaying. Det är en bedrift
