Veronica Falls - Waiting for Something to Happen

Patrik Forshage 00:36 9 Feb 2013

 

Debuten balanserade mellan indie och goth, och lyckades dessutom inkorporera en fin liten Smiths-cover. På sin uppföljare har de styrketränat för att skaffa mer muskler, städat utan gothantydningarna och putsat och fejat för en lite glansigare yta. 

Det fungerar utmärkt, och deras smarta indiepop är nu både starkare och snyggare, utan att ha förlorat något av sin omedelbara charm. Roxanna Clifford sjunger med mer självförtroende än skolning, precis som de bästa indiesångerskorna på 80-talet, och arvet efter Lester Square och Johnny Marr vilar över gitarrer. Det enda som inte stämmer är skivbolaget, som utifrån soundet förstås borde varit åttiotalets Cherry Red.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Woodbine

Den engelska trion Woodbine har spelat ihop sedan mitten av 90-talet men först nu släpps den självbetitlade debuten. Och Woodbine, engelska för vildkaprifol, håller vad bandnamnet lovar. Susan Dillane, bandets sångerska, har en försiktig och vacker liten röst som viskande berättar små sagor om kärlek och erotik. Tunga andetag, akustiska gitarrer och, såklart, stråkar står i centrum. Än så länge in

Endless Night

Först det roliga. Ett: Weeping Willows låter snyggare och snuddar mer vid 50-talets tearjerking-tradition än tidigare på ett moget och mycket klädsamt sätt. Det är under sådana här, inbillar jag mig, påkostade förutsättningar bandet skall spela in sina klagolåtar. Två: Looking For A Home, årets kanske starkaste svenska låt. Dramatiken, soundet, den extremt mörkblå tonen, texten, Carlsson - fantast

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!