Debuten balanserade mellan indie och goth, och lyckades dessutom inkorporera en fin liten Smiths-cover. På sin uppföljare har de styrketränat för att skaffa mer muskler, städat utan gothantydningarna och putsat och fejat för en lite glansigare yta.
Det fungerar utmärkt, och deras smarta indiepop är nu både starkare och snyggare, utan att ha förlorat något av sin omedelbara charm. Roxanna Clifford sjunger med mer självförtroende än skolning, precis som de bästa indiesångerskorna på 80-talet, och arvet efter Lester Square och Johnny Marr vilar över gitarrer. Det enda som inte stämmer är skivbolaget, som utifrån soundet förstås borde varit åttiotalets Cherry Red.
Skivbolag:
Artist:
