Vasas Flora och Fauna - Möte med skogsgardisterna

Patrik Forshage 00:00 23 Apr 2020

Det första man måste hantera hos sig själv i relation till Vasas Flora och Fauna är att göra sig av med alla ironiska impulser. Vasas Flora och Fauna gör diskbänksrealism formulerad med allra största allvar, och framförd med lika stor seriositet. Och dessutom med en musikalitet och djupt vemodig innerlighet som gör det omöjligt att skoja om vare sig deras lågmälda vardagsfunderingar eller deras fokus på det finska ursprunget.  

”Farsan kokar kaffe som han int hinner dricka upp, för det är ju bråttom till jobbet nu”. Handlingar och skeenden i Vasas Flora och faunas texter må vara just triviala, men reflektionerna kring vardagens eventuella mening är djupa och känslorna är starka. ”Jag funderar på att byta församling - behöver inte världen mer tomma gester?”. Hos Vasas Flora och Fauna innebär sentimentalitet per definition gråt, förebråelser innebär bortvända ansikten, och möten är så elektriska att det slår gnistor. 

Tittar på skator har en djupare smärta än bara vemod och är en av skivans starkaste ögonblick, men konkurrensen är tuff. Bland annat Ett junitåg är kandidat till samma titel, okaraktäristiskt försiktigt synthig som den är utan att göra något väsen av den sortens arrangemangsavvikelser från det dominerande akustiska. 

Och musikaliskt har deras starka melodier få  jämförelsepunkter i svensk musik, såväl samtida som historiskt. Kanske finns det drag av lite pratig Traste Lindén-folkpop i Vi borde ha stannat på Brändö? Kanske en viss närhet till Franska Trions eller Bad Livers burlesker, fast med mycket mindre gester? Kanske en aning vardagsvisa som Blå Tågets offshot Stockholm Norra helt hastigt, fast mindre politiskt explicit, eller kanske Tore Berger solo? 

Nä. Inget av det håller riktigt. Vasas Flora och Fauna är unika, på riktigt.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Finntroll - Vredesvävd

Dessa finska tokar är nu inne på sitt sjunde album med trolska texter på svenska. Musikaliskt rör bandet sig fortfarande i en folkmusikalisk grund med en stor del insprängd humor. Samtidigt har bandet maxat inspirationen från extrem symfonisk metal som gränsar till den black metal vi bekantade oss med i slutet av 90-talet. 

Garbochock — En annan dag

När Stry Terrarie från absolut ingenstans släpper ett andra studioalbum med Garbochock är det på många sätt en sensation. Bandets hittills enda album Ritual från 1980 är en av de mest intensivt brännande album som givits ut i landet, och ett av de fem album som kommit att definiera svensk postpunk (jodå, jag sneglar också åt ert håll TT-Reuter, Cortex, Brända Barn och Dom Dummaste), så ett nyutgiven Garbochock-album är en sensation i sig. 

The Flaming Lips - American Head

The Flaming Lips vägar äro outgrundliga, och har varit så i mer än 30 år. Men inför American Head sa ryktet att Wayne Coyne hade tagit sig i kragen och landat från sina astrala irrfärder i kosmos hos något som sades likna deras 20 år gamla främsta stund The Soft Bulletin. Tyvärr stämde inte det ryktet.