Vemodspunk och krig mot instinkter är ord som Vånna Inget använder när de beskriver sin nya platta Utopi. Som lyssnare slängs jag in i en snabbt och ilsket händelseförlopp som så småningom blir mjukt och förlåtande. Vånna Inget har gjort ett skickligt jobb med dramaturgin och berättar en historia genom låtarna. Äsch det låter ju för töntigt att säga att de tar lyssnaren på en resa, men ni fattar.
Uppföljaren till föregångarna Ingen Botten (2013) och Allvar (2011) skiljer sig från bandets föregående sound, nu är det mer fokus på text, musiken är noggrant spelad och energin nerskruvad. Om jag fick önska mig någonting, förutom en städad lägenhet, så är det lite mer personlighet och humor i texterna. Vånna Inget påminner i viss mån om indiebandet Havet som är otroligt bra på att väva in populärkulturella referenser och intressanta erfarenheter i sina låtar. Det finns en viss humor i 80-talsbarn, som även är skivans bästa låt, men utöver det så har jag svårt att förstå vilka Vånna Inget egentligen är.
