Det är onekligen en stark DIY-känsla över Tune-Yards sound, som närmast låter som en blandning mellan Wild Beasts, The Go-Team, !!! och Anohni om de mötts på ett rave. Jag tänker närmast på Merrill Garbus bångstyriga men ändå teatrala röst, det klipp-och-klistriga i musiken samt alla hackiga och kaosartade trummor och maskinella ljudinslag. Det är dock en skiva som gör sig bäst i små doser. Efter ett tag blir jag trött av de höga, wailiga skriken och de skeva och gnissliga sounden. Snyggast är Colonizer, både för den pumpande basen, Fever Ray-vibben och för texten som kritiserar white privilege. Texterna är genomgående politiska och vettiga men samtidigt så smidigt förklädda till danshits att de fungerar även till fest. En låt åt gången.
Skivbolag:
Artist:
