Tune-Yards – I Can Feel You Creep into my Private Life

Sara Berg 00:00 19 Jan 2018

Det är onekligen en stark DIY-känsla över Tune-Yards sound, som närmast låter som en blandning mellan Wild Beasts, The Go-Team, !!! och Anohni om de mötts på ett rave. Jag tänker närmast på Merrill Garbus bångstyriga men ändå teatrala röst, det klipp-och-klistriga i musiken samt alla hackiga och kaosartade trummor och maskinella ljudinslag. Det är dock en skiva som gör sig bäst i små doser. Efter ett tag blir jag trött av de höga, wailiga skriken och de skeva och gnissliga sounden. Snyggast är Colonizer, både för den pumpande basen, Fever Ray-vibben och för texten som kritiserar white privilege. Texterna är genomgående politiska och vettiga men samtidigt så smidigt förklädda till danshits att de fungerar även till fest. En låt åt gången.

 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Parquet Courts - Wide Awake!

Att NYC Observation låter som Buzzcocks och Total Football som Sham 69 imponerar, men det överraskar inte. Samma sak med Almost Had to Start a Fight, som är renodlad punk i Parquet Courts egen tradition, liksom Freebird 2 ännu hårdare så. Men så halvvägs slår den över i en spänstig Gang of Four-inspirerad funkworkout, och det är en genre som inte lika självklart associeras till det här Brooklynbandet.

Ozzy – Ett öga rött

Ozzys debutalbum Ett öga rött faller inte in i den fyrkantiga ramen av your average rap album. Det är större än det. Färgstarkare. Bättre. Titeln på albumet är en nick till Jonas Hassen Khemiris debutroman med samma namn, boken som introducerade Ozzy till språket och skrivandets värld vid ung ålder. På Ett öga rött smakar han på orden, vrider och vänder på dem innan han placerar dem i noga uttänkta meningar. Meningar som är skrivna på sitt egna sätt, rappade på ett eget språk.