Om du som jag läser att Tune-Yards senaste album Sketchy handlar om könsdysfori, aborträtt, frivillig barnlöshet och rasism, tror du kanske att det ska vara lite… ja såklart viktigt, men också tråkigt. Efter att ha lyssnat kan jag inte påstå att det är tråkigt. Vet inte heller om jag kan påstå att det handlar om något i huvudtaget. Rättvisetematiken finns här, men musiken är så bisarr att det är svårt att förklara vad som händer, än mindre uttyda något budskap.
Tune-Yards
Tune-Yards – I Can Feel You Creep into my Private Life
Det är onekligen en stark DIY-känsla över Tune-Yards sound, som närmast låter som en blandning mellan Wild Beasts, The Go-Team, !!! och Anohni om de mötts på ett rave. Jag tänker närmast på Merrill Garbus bångstyriga men ändå teatrala röst, det klipp-och-klistriga i musiken samt alla hackiga och kaosartade trummor och maskinella ljudinslag. Det är dock en skiva som gör sig bäst i små doser. Efter ett tag blir jag trött av de höga, wailiga skriken och de skeva och gnissliga sounden.
