Trippie Redd - !

levi hielle-bergstrom 00:00 12 Aug 2019

Ohio-rapparen Trippie Redd har gjort sig ett namn genom sin oberäkneliga och emotionellt laddade musik. Likheterna med hans framlidne vän Xxxtentacion är många även om Trippie Redd inte har en lika aggressiv framtoning. På ! är det dock de få aggressiva och utåtagerande spåren som lyfter albumet från att vara en samling anonyma låtar med snarlika produktioner. 

Titelspåret öppnar albumet på ett förvirrande sätt. Det udda beatet, som är producerat av Diplo, skär sig med texten som skulle kunna vara tagen från en inspirationsbild på Instagram. Trippie Redd har gjort sina melodiska och skrikiga refränger till sitt främsta vapen i jakten på kommersiell framgång. Detta återkommer ständigt på ! då de ylande refrängerna avlöser varandra. På I Try lyckas han skapa en melodi som ekar kvar i huvudet när låten är slut. Throw It Away och Keep You Head Up är exempel på mindre lyckade försök som faller mer eller mindre platt. Aggressiva spår som Mac 10, Under Enemy Arms och Riot fyller en viktig funktion. De ger albumet struktur och visar att Trippie Redd kan avstå från nedstämda kärlekslåtar och fortfarande göra bra ifrån sig. Immortal utmärker sig som albumets bästa spår när Trippie Redd försöker ge en inblick i sitt hektiska liv. The Game är en oväntad men genial feature när det kommer till alternativa levnadssätt. 

Trippie Redd har nu släppt två album och ett antal mixtapes men det känns fortfarande som att han jagar sin identitet som artist. Hans karismatiska persona går hem på internet och han är en del av den nya generationen rappare som har rockstjärnor som ideal när de navigerar i sina nyvunna kändisroller. ! saknar dock tydliga anthems som kan vägleda fansen vidare i sin fascination. Trippie Redd kommer behöva backa upp sin rockstar image med mer genomtänkta låtar i framtiden om musiken ska fortsätta vara fundamentet i hans kändisskap.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Nadine Shah - Kitchen Sink

Även om hennes teman kan verka vardagliga blir det aldrig den sortens diskbänksrealism som albumtiteln pekar mot på Nadine Shahs fjärde album. Hon gör visserligen som alla andra 2020 och stannar hemmavid, till skillnad från senast när hon tog sig an orättvisor i ett globalt perspektiv, men det är ingen sömnig förortstillvaro hon vill berätta om.