Tove Styrke - Tove Styrke

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli 04:00 10 Nov 2010

Plötligt tappar jag alla mina välslipade argument mot Idols existensberättigande. Hade det inte varit för den fåniga tv-tävlingen så hade vi kanske aldrig fått höra Tove Styrke. Tillsammans med Patrik Berger (Dancing on My Own) och Janne Kask från Brainpool gör hon ett av årets bästa svenska popalbum. Hon har inte Lykke Lis distans eller Robyns självmedvetenhet, hon är bara ett förväntansfullt ljus i den kalla klubbnatten. Hon är en Ronnie Spector från Norrland. Och hennes debutalbum är elva låtar om darrande förhoppningar, om värkande längtan, om den omedelbara framtiden.

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Lost Horizons - In Quiet Moments

Lost Horizons släpper nu uppföljaren till Ojalá från 2017 i form av ett dubbelalbum med titeln In Quiet Moments. Lost Horizons utgörs av duon Simon Raymonde, tidigare bassist i Cocteau Twins, och Richard Thomas, tidigare trumslagare i bland annat Dig Juz. Skivan är maxad med drömsk och jazzig pop som framkallar varma känslor hos lyssnaren.

Julien Baker – Little Oblivions

Julien Baker är en artist som man kan känna igen från artistsamarbetet Boygenius från 2018. Det var en trio bestående av de två mer kända akterna Phoebe Bridgers, Lucy Dacus, och den tredje, lite anonyma Julien Baker. Denna anonymitet har hon fullständigt kastat bort på sitt tredje album Little Oblivions, som i jämförelse med hennes tidigare släpp är storslaget, nästintill dekadent. Men gamla lyssnare kommer känna igen sig i de personliga och ofta oerhört mörka texterna. 

Evergrey - Escape of the Phoenix

Efter det föregående albumet The Atlantic, framstår denna giv som något mer direkt. Det är bra. Evergrey har alltid haft nära till det vemodiga balladuttrycket, även i hårdare spår. Trots fantastiskt låtskrivande har det länge funnits en önskan om att få höra lite mer aggressiva toner igen, men riktigt så hårt blir det inte här heller. Däremot är det som vanligt oerhört vackert och dessutom ganska lättillgängligt. Få röster inom metal har samma smärtsamt souliga röst som Tom Englund.