En gång för länge sedan åkte jag till San Francisco utan några pengar eller planer. Jag stod nedanför Golden Gate och vågade inte gå upp, för jag var livrädd för att se någon hoppa från bron. Jag hängde med en gymnasiekompis som jag inte hade sett på fem år, gick på events med svenska Berghs-studenter och hamnade på efterfester på andra sidan stan där folk blev skjutna. För att spara pengar tog jag tunnelbanan överallt men efter att det en gång blev strömavbrott i en tunnel och en man började skrika, tog jag tag i en främmande tants hand och lovade mig själv att sluta utsätta mig för läskiga situationer. Jag lämnade San Francisco snabbt därefter.
Anledningen till att jag skriver det här, dvs förutom att stilla det enorma behovet jag har över att skriva av mig, så har Tim Presley också flyttat till San Fransisco, och det har påverkat hans musik markant. Alla låtar är små historier från en psykedelisk vardag där Presley förgäves försöker hålla ihop allting. Men gång på gång brister det och han tvingas bygga upp sitt liv på nytt. Det finns många vackra, smärtsamma och inspirerande låtar på I Have to Feed Larry's Hawk, mina favoriter är I Can Dream You, I Love You och Indisposed. Jag skulle inte säga att de får mig att längta tillbaka till min svunna tid i San Francisco, men det gör de nog ändå.
