Egentligen borde man väl inte förvånas, för när A- och B-listornas gamla band mangrant har återförenats återstår bara den här sortens band, de som knappt märktes första varvet. Brittiska The Primitives prydde omslaget på något nummer av NME för dryga tjugo år sedan, mycket tack vare sin blonda sångerska Tracy Tracy och tack vare att Morrissey lät sig fotograferas i en av deras t-shirts, och kanske på något nummer av svenska Sound Affects mycket tack vare sin reproduktion av banalast tänkbara pop.
Desto större överraskning alltså att de inte stinker värre än så här när de nu ger ut ett studioalbum igen helt enligt sitt gamla koncept. Istället för eget låtskrivande har de rotat fram flickpop från 60-talet, med Sandy Denny-, Jackie DeShannon och tidiga Nico-låtar i spetsen och avsevärt mer obskyra b-sidor från soundtracket till Lolita där bakom. I bästa fall gör det dem till kitchig men likväl ganska charmig retro, som i just Turn Off the Moon. I sämsta fall återfaller de i tandlösa Blondie-ripoffs som inte gör ens den mest utpräglade nostalgiker glad.
