Teddy

15:59 25 May 2000
Lördagen den 14 mars var jag mycket nära att begå mitt livs första terroraktion: inta SVT-huset i Malmö, barrikadera dörrarna till kontrollrummet, lägga provpressen av [I]Teddy[/I] i CD-spelaren och sedan se till att dess tio låtar var det enda ljud som gick ut till folks TV-apparater istället för de pinsamheter som artisterna i bild försökte framföra. Det här är, med andra ord, en fenomenal svensk schlagerplatta; den första på hela 90-talet som verkligen förstått vad en schlager är - och som dessutom är omutligt konsekvent i sitt format. Tio låtar, alla så direkta att halva befolkningen kan nynna på dem efter en lyssning. Lättviktiga, självklart, men det är snygga, vältrimmade lättviktare - alla dessutom med en distinkt personlig stil, som skickligt prickar in alla de vanligast förekommande stilarna i ett melodifestival-sammanhang. Här finns exempelvis:* Den Lätt Ekivoka Popschlagern ([I]Teddy[/I]), med stråkar, soulrytm, doakörer och ett sväng så snällt att man riktigt ser körens svängande danssteg framför sig.* Den Latinska Dansschlagern ([I]Om jag inte får dig[/I]), med exotiska dansare på scenen.* Musikalschlagern ([I]Du kom, du såg, du segrade[/I]), med pampigt vokalintro, stora shout & reply-körer och ett arrangemang som gjort för Anders Berglunds festivalorkester. Observera temposkiftena och dansbandshöjningarna; de underlättar kraftigt för koreograf och ljussättare.* Den Grammatiskt Felaktiga Schlagertexten ([I]Vad ser en sån som du hos en sån som jag[/I]). Retar gallfeber på språkvetare och besserwissrar.* Den Moderna Schlagern ([I]Inte komma tillbaks[/I]), med så mycket rock som en schlagertillställning tål, det vill säga skinnkläder, tuffa kast med mikrofonstativet och en gitarrist som slänger med håret under sitt välartade tiosekunders-solo. Dagisbarnens favorit redan på måndag morgon.* Den Udda, Men Snygga Schlagern ([I]Jag kan förstå[/I]). Kritikernas favorit. Lite för svår, inte tillräckligt direkt melodi - men väldigt elegant easy listening-sväng, med klockspel och blåssektion i duvblå smoking.* Vinnarschlagern ([I]Jag kommer över dig[/I]): en stor, snäll Phillysoul-ballad med diskret upptrappat arrangemang. Orup får in dem alla. Och så stjäl han, likt de flesta i schlagersammanhang. Som en korp. Det finns många exempel, men det som framstår som mest flagrant är förstås [I]Trummor & gitarr[/I], som i såväl struktur som melodi är ett enda stort eko av Brian Hylands (och många andras) 60-talshit [I]Sealed With a Kiss[/I]. Alltså: inte någon livsviktig Orup-platta, men en klockren uppvisning i klassisk schlagerestetik - och en total revansch för den händelse som han själv fortfarande ser som det största debaclet i karriären: att [I]Upp över mina öron[/I] inte vann den svenska schlageruttagningen 1989. Orup: twelve points. Orup: douce points.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Sarah Mary Chadwick - Please Daddy

Please Daddy är uppföljaren till the Queen Who Stole the Sky som Sarah Mary Chadwick släppte för nio månader sedan. Det allra första spåret heter When Will Death Come och i den allra första versen medger Chadwick att ingenting har blivit bättre sedan vi sist hördes.

Det Brinner - Bara öppna ögon kan se

2016 startade Matilda Sjöström från Steget ett simultant soloprojekt. Under namnet Det brinnersläpper hon vad hon själv kallar gråtdisco, ett fri genre som uppmuntrar till fuldans. Bara öppna ögon kan se är det andra albumsläppet under namnet. 

ShitKid - Duo Limbo/Mellan himmel å helvete

”Jag måste tona ner min oförskämdhet, min högljuddhet, men jag vet inte hur”, suckar Åsa Söderqvist i Vredesterapi (eller ”I have to be a little less, a little less loud, but I don’t know how” som det heter för den som föredrar den engelskspråkiga varianten Anger MGMT). Men även om Åsa Söderqvist och Lina Molarin Eriksson i högsta grad bör tas på allvar behöver vi nog inte göra det med just det citatet.