Basalt och rudimentärt är ledorden för den här Birminghamkvintetten. Men till skillnad från så många andra som vill tillbaka till garagerock- eller till och med Sun Records-rötterna är de alls inte bara stilistisk retro-ytlighet.
Synnerligen välmeriterade, först som duon Swampmeat och numera med tillskott av veteraner från till exempel Pop Will Eat Itself, vet Swampmeat Family Band värdet av substans bakom ytan. Det innebär både ett konsekvent utmärkt låtmaterial och ett väl balanserat användande av genremarkörer. De förstärker gärna sin skramliga rock med mariachitrumpeter och pedal steel, men bara där det är befogat.
De kan sin Hank Williams och visar upp en medryckande skränig tolkning av Velvet Undergroundd Foggy Notion, men lika gärna sneglar de åt Dogs D’Amour och Quireboys uppmuntrande trashrock. Det är det alldeles för få band som gör.
