Super Furry Animals har en tendens att krångla till det för sig, men på sitt temaalbum om Venus urbaniseringsprocess (nej, vi svarar inte på några frågor om det) har flamset och de psykadeliska och proggiga tendenserna tonats ner. Visst har oboen fortfarande sin självklara plats i Super Furry Animals pop, visst löper någon synth amok ibland och konstiga röster smyger förbi, och visst finns här skakande vittnesmål som Baby ate my eight ball.
Men den koncentrerade halvtimme som utgör bandets åttonde album utgörs i första hand av smarta välarrangerade poplåtar, näst intill överlastade med slicka blåssektioner och snygga vokalharmonier närmare 10CC än Beach Boys. Det är exakt vad vi önskar oss från Gruff Rhys.
Skivbolag:
Artist:
