Paul Westerberg har blivit pappa. Det är nästan så att man får lust att skicka ett grattiskort. Och framför allt får man lust att tjuvlyssna den dag han sätter lille John Paul på knät och börjar berätta om när farsan var USAs vildaste rockstjärna, med Replacements. Som historien om när bandet kastade stinkbomber på hela den samlade skivindustrin, eller den om hur de stal alla mastertejper de kunde hitta hos sitt gamla skivbolag -- och kastade dem i Mississippi, bara för att bolaget inte skulle kunna tjäna pengar på dem. Eller om när de gjorde en video som bara består av en högtalare, filmad ur samma vinkel i tre minuter. Ja, Jesus, vilket band. Lika mycket kommer nog inte att finnas att berätta om Westerbergs solokarriär, som i allt högre grad utvecklar sig till en slags lägesrapport från honom till de gamla trogna fansen och vännerna. Denna den tredje är mestadels inspelad hemma hos honom i Minneapolis, med några avstickare till en studio, med bland annat delar av Heartbreakers som komp och Don Was som producent. Säkert softare än vad de flesta väntat sig, i synnerhet efter den röjiga EPn under hans alias Grandpaboy i fjol. För oss som älskar mannens mjukare sida är det dock ett ytterst välkommet album, hans överlägset mest intima och personliga hittills, med bitterljuva popballader som [I]Tears Rolling Up Our Sleeves[/I] och [I]Sunrise Always Listen[/I], den raka kärleksförklaringen [I]Born For Me[/I] och små oemotståndliga akustiska filosoferingar som [I]It's a Wonderful Lie[/I], med textrader som ingen annan än den här ärkeromantiske cynikern kan åstadkomma . Om det lär nå ut till en ny publik är dock högst tveksamt: om inte [I]Love Untold[/I] från förra plattan blev en hit så lär väl ingen Westerberg-sång bli det.Fast ärligt talat så tror jag inte att Paul bryr sig om vilket. Skicka en ny rapport snart, bara.
Skivbolag:
Artist:
