I första textraden får Stina Nordenstam en kanyl i ryggraden, och sedan blir det bara värre. Bomberna faller över London i [I]Parliament Square[/I], med en gåshudsstämning som blir akut av Per Texas Johanssons saxsolo, och inte ens på Grand Caymans strand är det riktigt trivsamt i Stina Nordenstams värld.
Den trasiga triphop hon delade med Tricky för snart tio år sedan lever kvar i [I]Winter Killing[/I], fast på ett bra sätt, men oftare spelar Stina Nordenstam nu smygande jazzig visa. Repad och skrapad sådan, visserligen, men suggestivt vacker, ibland med små gömda pianoteman som nästan drar i Jan Johanssons riktning.
Så när hon försäkrar oss om att världen är räddad, "take it from me" litar vi självklart på kvinnan med den viskande vackra rösten och de vackraste melodierna. Vem annars finns att lita på när allt är mörkt och sprucket?
Skivbolag:
Artist:
