Sean Rowe har en baryton som skulle direktkvalificera honom till John Cales, Stuart Staples och Gil Scott-Herons gäng, om han inte la lika mycket tid på hälsosamma höstpromenader i skogen och naturromantik som på gängets norm av självförbrännande hedonism. New York-bons debut rymmer så mycket mognad, självförtroende och dunkelt vemod att det är svårt att inte falla, och när han dessutom slänger in Wet som Jeff Buckley inte hade skämts för eller melodiska små mästerverk som Jonathan är det som kört att ens försöka stå emot.
Skivbolag:
Artist:
