För snart tio år sedan - under indie-eran - fanns det ingen grupp som var coolare än Saint Etienne. Deras två första album summerade den tiden på ett sätt som ingen annan ens hade ambitionen att försöka sig på och är följdaktligen några av de få album från den tiden som står sig än i dag. Debuten Foxbase Alpha var en sorglös promenad genom ett soligt Camden, med northern-soul, reggae och techno i hörlurarna medan uppföljaren So Tough var en mörkare historia packad med snuttar från filmer som Billy Liar och Lord of the Flies. När Saint Etiennes därpå följande album blev allt mindre London, mindre smutsiga och i stället lutade sig mot folk-soul respektive Tambourine Studios-soundet så tappade jag intresset. Det var inte längre mitt Saint Etienne.
Därför känns det som ett gott tecken när de nu, inför det nya albumet, återvänder med en niominuters-singel. Ett kommersiellt självmord i stil med den underbara Avenue som var 1993 års vackraste tänkbara förening av Brian Wilson, dub och diskbänksrealism. Men nya albumet Sound of Water kan givetvis inte ta oss tillbaka till de höjderna. Trots att rätt ingredienser är närvarande är detaljerna inte lika fascinerande, vilket insiktsfullt (eller oavsiktligt) illustreras av Julian Opies poppiga omslagsbilder - fotografier som blivit digitaliserade och förlorat djupet och nyanserna. Det här är produktionsmässigt Goldie i stället för King Tubby, CD i stället för vinyl och de flesta av er bryr er kanske ändå inte om sådana petitesser. Vilket är lika bra för jag vill inte hindra någon från att ta till sig så fina låtar som Sycamore och Just A Little Overcome. Och även Saint Etienne rycker nog bara på axlarna åt dylikt gnäll och fortsätter, likt förebilderna Beach Boys, att långt efter att publiken har slutat dansa, på album efter album ta sig allt djupare in i harmonier och melodier som förmår vidröra ens själ.
Skivbolag:
Artist:
