Det där med gitarr- och trummor-duon har vi lärt oss att förstå numera. Den här Brighton-duon gör det ännu tyngre genom att byta gitarren mot en bas, även om Mike Kerr väljer att hantera den som en sologitarr större delen av tiden. Trots skillnaden i sättning ligger Royal Blood väldigt ofta så nära The White Stripes sätt att angripa Led Zep att de med största sannolikhet får betala hälften av sina royalties till Jack White om det blir rättsak. Det är inte bara i duoformat, i referenser eller ens i röstmässig likhet och desperation som de centrala likheterna finns. Snarare är det i förmågan att variera sig och att släppa fram nyanser och finesser i det massiva manglet som Royal Blood liksom sina förebilder har sin viktigaste styrka. Det är också orsaken till att både Jack White och Jimmy Page med största sannolikhet inte går till domstol utan sluter upp med oss andra i hyllningskören.
