Prince skulle kunna bli föremål för en intressant studiepå Handelshögskolan i ämnet varumärkesvärdering. Om hur det är möjligt attpå tio år vattna ur ett av världens starkaste varumärken så mycket att detnästan helt förlorar sitt värde. Ett nytt Prince-album var länge lika med enhändelse. En självklar mediahändelse ingen kunde undgå. Precis som detfortfarande är en händelse när hans jämnåriga kollega Madonna släpper ettnytt album.
Men när nu Prince släpper ett nytt album så går det inteens in bland de 20 första på den svenska försäljningslistan. [I]Rave Un2 theJoy Fantastic[/I] smög i stället in först på 49:e plats. Ett deprimerande öde.Inte minst med tanke på att det här faktiskt råkar vara ett av årets bättrealbum. Inte sedan Princes [I]Diamonds and Pearls[/I] från 1991, ett grymtunderskattat album som mer och mer framstår som en av de absoluta topparna iPrinces karriär, har han låtit så här samlad och fokuserad.
Framför allt påminner Prince också om vilken kapacitet hanhar som sångare när han faktiskt menar det han sjunger. Titelspåret ärknäckande maskin-gospel där Prince låter exalterad, förbannad, besatt,gudomlig, mänsklig, sårbar. Plus att han återigen spelar gitarr som ingengjort sedan Ernie Isley och Jimi Hendrix. Oemotståndliga GwenStefani-duetten [I]So Far, So Pleased[/I] är sublim sprakande gitarr-pop av ettslag han inte gjort sedan [I]When You Were Mine.[/I]vSkivbolag:
Artist:
