Randy Newman - Harps and Angels

Patrik Forshage 00:00 5 Aug 2008

Han vill inte ha vår medkänsla. Men han får leva med våra hyllningar.

När Randy Newman ger ut sitt första originalalbum på nio år, utan att behöva anpassa sig till Pixlars apolitiska fyndigheter, tar han i från tårna. Men han vore å andra sidan inte Randy Newman om han inte gjorde det med stora portioner humor, kärlek och subtilitet.

A Piece of Pie innehåller båda ståndpunkterna i en diskussion om John Mellencamps eventuella nationalism, och i skivans centrala verk, A Few Words in Defense of Our Country, konstaterar han muntert att Bush nog inte är så illa iallafall, åtminstone inte i jämförelse med Stalin. Men hans agitation har samma ömsinthet som salig Tage Danielssons, och mitt bland alla angrepp finns också utrymme för en rättfram och allt annat än ironisk kärleksballad.

Rock eller pop är det förstås inte. Istället har Randy Newman proppat Harps and Angels full av dixie, musikalnummer, New Orleans-sväng och jazz. Den här sortens orkesterarrangemang och kördueller har inte hörts motsvarigheten till sedan det sena 40-talets showtunes, och den här sångkvaliteten sedan Cole Porter, Rodgers & Hammerstein och Tom Waits.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Paul Weller - On Sunset

Det hade kunnat barka därhän. Ju äldre den en gång så så distinkta popeleganten blivit, desto mer har han velat visa mer eklektiska, experimenterade och alltför ofta kosmiska sidor av sig själv. Medan flummeriet har tagit allt större plats i hans musik har den blivit allt mindre angelägen. 

Och just så börjar det, med en låt som är ett sentimentalt samtal med - observera ”med”, inte ”om” - en discokula, och varningslamporna blinkar intensivt när låten halvvägs övergår från låt till friformigt ljudcollage.