Han heter Prince, är en 46-årig funkhob och pysslar fortfarande med vibrerande New Jack Swing. Hans senaste skiva börjar med titelspåret och singeln [I]Musicology[/I] som är sådär puttrigt Manu Di Bango-funkig, Prince namedroppar Earth, Wind & Fire och rattar mellan radiokanaler som spelar alla hans hits för att visa att man kan räkna med honom.
Det fortsätter med [I]Illusion, Coma, Pimps and Circums[/I] som är framme och sniffar på söderns palmgödda hiphop, det är medryckande, Aloha! och jag vill ha mer av den varan. Men dessvärre får sedan studiomusikerna för fria tyglar, det blir grinande, gnidande gitarrlick och Maceo Parkers saxofon i all ära, men när man riktigt ser att neonskylten som skvallrar om "legendarisk funkafton" börjar sacka ur, ja då är det verkligen dags för en ballad.
[I]Call My Name[/I] bryter välbehövligt av för jag älskar ju när Prince bräker sådär högt men när den är över sitter jag bara tom kvar och det känns bara onödigt att fortsätta skriva, nästan lite sorgligt att sitta och slakta de malande solona som fortsätter att tränga in i varenda låt och inte ger något andrum, knuffar undan Prince själv och suger musten ur allt med potential. Kicka studiomusikerna.
Skivbolag:
Artist:
