Den där balansgången mellan krångligt avantgarde, smart art-indie och popmusikens tillgänglighet är näst intill omöjlig, men Pere Ubu har som få andra behärskat den sedan debuten för 35 år sedan. De har inga planer på att sluta nu. Från inledningens mässande ”You can go to hell” på melodin från Ring My Bell och med mörk postpunkelektronisk botten via tandläkarborren i The Road Trip of Bipasha Ahmed till falskt inställsamma Mandy är bandets 17:e album en halsbrytande berg-och-dalbana. De experimentella metoder som styrt inspelningsprocessen beskrivs ingående i den 100 sidor tjocka bok som utgör fristående liner notes till skivan, och som utöver synopsis och låttexter också innehåller en metodbeskrivning av inspelningsprocessen. Där får vi lära hur David Thomas instruerade varje medlem noga om sina respektive insatser på varje låt, men enligt viskleken-principer spelades varje instrument in orepeterat och utan att musikerna fick höra varandra. Resultatet hade kunnat vara katastrofalt, men istället är Lady From Shanghai Pere Ubus bästa skiva på flera årtionden.
