Under de första tre decennierna av sin karriär var Paul Weller alltid väldigt noga med vilken typ av musik han gjorde: nu gör jag punkpop, nu gör jag soulpop, nu gör jag bluesrock. När han fyllde 50 flippade han, spelade in det fantastiska eklektiska albumet 22 Dreams och sedan dess gör han bara exakt vad han känner för och låter all sin kärlek till musik komma fram – oavsett om det är psykedelia, jazz, reggae, folkrock, baroque’n’roll eller klassiskt brittisk gitarrpop, och oavsett hur väl han behärskar genren. Det är en oerhört sympatisk inställning till musik och skapande, och det gör Sonik Kicks, Wellers tredje album sedan pånyttfödelsen, till en spännande resa även om det är en ganska ojämn historia. Men By the Water sticker ut med sin skönhet. Och när Weller i Children sjunger ”Oh my loved ones, look long into the night / Your daddy’s gone, but only for a while” vet man inte om han sjunger till sina barn eller till sig själv – hans egen far gick bort häromåret – ett gripande ögonblick.
