Det är allmänt känt att Parham är en skicklig textförfattare. Albumet Torsken som kom ut förra året berörde identitet och kärlek på ett nytänkande sätt. När göteborgsrapparen nu återvänder med EPn Vårt paradis går han om möjligt ännu djupare i sina analyser och betraktelser. I friktionen som uppstår mellan motgångar, orättvisor och stolthet alstrar Parhams texter energi som gör dem kraftfulla och medryckande. När produktionerna lever upp till allvaret i texterna uppstår något unikt. När så inte är fallet blir resultatet dock något strävare.
På Vårt paradis utforskar Parham mellanförskapets konsekvenser. Bordsskick beskriver de subtila barriärerna som leder till en känsla av utanförskap på ett personligt sätt. Parham förankrar sin samhällskritik i sin egen historia vilket ger EPn en röd tråd. En applåd, som följer efter bordsskick, är en hyllning till alla som lyckats trots att oddsen inte varit på deras sida. När Parham beskriver nostalgins förödande grepp efter en misslyckad relation på singeln Fingertoppar är gåshuden ett faktum. Hans detaljrika berättelse frodas verkligen över den dramatiska produktionen.
I ljuset av Fingertoppar, Bordsskick och En applåd står sig resterande spår inte lika starka. Det är i samspelet med dramatiska ljudbilder som Parhams texter kommer till liv vilket får de minimalistiska verserna på Dålig start att kännas mindre. Trots att texterna fortfarande är träffande väcker inte produktionerna på Solstrålar och Hon kör samma fascination. Parhams förmåga att skifta mellan samhällskritik och självreflektion gör Vårt paradis till en samtidsskildring där gråzonerna får ta plats. Få svenska rappare klarar av den balansgången lika bra som Parham.
