Jag tycker faktiskt att musiken till filmen [I]Blade Runner[/I] är ganska tuff. Men jag skulle aldrig få för mig att lyssna på den, eller något av kompositören Vangelis, på skiva. Bombastisk, new age-aktig filmmusik kan vara acceptabel i välgjorda science fiction-filmer, om man ser dem i stora, fullsatta biosalonger, men det är aboslut inget jag vill bli påkommen med att lyssna på på min fritid. När Tavlin Singhs singel [I]Traveller[/I] dök upp kunde jag därför inte låta bli att bli lite orolig. Jag tyckte att hans Anokha-album var ganska schysst, åtminstone var State of Bengals låtar grymma. Men [I]Traveller[/I] lät ju som om någon korsat [I]Blade Runner[/I]-temat med Goldies outhärdliga maratonblaffa [I]Mother[/I]. Tyvärr går hela Talvins debutskiva i samma anda; gräsligt svulstig och ofokuserad etno-jungle, med så mycket fåniga flöjtsolon och nonsenstexter att man får ont i magen.Blanda för guds skull inte ihop den här skivan med den typ av grandios drum'n'bass som Grooverider gjorde på sitt senaste album, det utmärkta men likafullt pompösa [I]Mysteries of Funk[/I]. Grooverider är och förblir den främste förvaltaren av Londons ursprungliga jazz- och funkscen inom drum'n'bass-genren. Talvin Singh har däremot helt tappat kollen på vad han håller på med. Han strävar efter att sammanföra urgamla indiska element med modern, brittisk dansmusik, men på [I]OK[/I] låter mötena bara krystade. På ett ställe hettar det visserligen till ordentligt. Det är när Talvin i "Vikram The Vampire" drar upp tempot och låter som om en Aphex Twin på drum'n'bass-humör hade rökt alldeles för många märkliga cigaretter och börjat spela tablas. Men då är skivan redan slut.Det som var tufft med Anokha-scenen var att den lät som om ett gäng indier i London tröttnat på att jobba i en 7-Eleven butik på Edgware Road och börjat göra jävligt rå och frustrerad storstadsfunk istället.Det här, däremot, är drum'n'bass för avhoppade gymnasieelver som just kommit hem från en spirituell resa till Goa.
Skivbolag:
Artist:
