Det börjar bli som det var med Springsteen på 80-talet: varje tidning med självaktning håller sig med minst en R.E.M.-expert, som vidarebefordrar alla små rykten från högkvarteret i Athens. Den senaste månaden har jag läst en handfull långa analyser om R.E.M:s framtida bolagsadress när deras kontrakt nu går ut - inklusive ett antal somansluter sig till teorin att gruppen kommer att göra verklighet av detgamla skämtet att lägga av på nyårsafton 1999.
Det enda ingen diskuterar är musiken. Kanske för att den, dessvärre, inte är så mycket att orda om.
Jag håller, som så många andra, R.E.M. som de överlägset mest begåvade avvärldens arenarockare. Eller som den brittiske R.E.M.-fanatikern DaveCavanagh uttryckt saken: "när de är bra får de fågelsång att skorrafalskt". Men de är inte alltid bra - och New adventures in hi-fi är, liksom stora delar av Monster för två år sedan, ett album som långsamt kvävs i sin egen likgiltighet.
Visst, det finns stunder där genialiteten lyser igenom, som singeln E-bowletter, där Stipe och Patti Smith tillsammans bygger en sång som är sorgligare och mer dramatisk än något på hennes senaste, men som album betraktat är New adventures det svagaste de gett ut sedan B-sidesamlingen Dead letter office 1987. Idén har väl varit att göra en variant på Jackson Brownes klassiska Running on empty, med hälften av låtarna inspelade påsoundcheck och i loger, men kvalitetsmässigt landar det snarast någonstanskring U2:s Zooropa, med lättglömda instrumentaler och halvkorkade glamrocklåtar som The wake-up bomb.
Plattans sista utrop av Michael Stipe är "I'm out of here". Räkna med att det kommer att vridas och vändas på av analytikerna, det också. I brist påannat.
Skivbolag:
Artist:
