R.E.M.
R.E.M.Bitterljuva [I]Leaving New York[/I] inleder R.E.M.:s trettonde (13!) skiva. Den är helt makalös. Verkligen. Med ett intro som snarare pratar med dig än sjunger och sen refrängen som graciöst går fram, "I told you, forever, I love you, forever". En kärlekslåt där man inte vet om den handlar om en stad eller en människa gör att den lätt kvalar in som en av årets låtar.
Men sen går mysstunden abr |
R.E.M.
Nu dansar elefanterna tätt på dansgolvet. Vissa har grace och elegans, andra dansar mera klumpigt med överdrivna gester och små felsteg här och där. U2 dansade en stund i höstas, och de som orkade titta på hela valsen slets mellan diskreta generade fniss och ren vånda. Nu ger sig R.E.M. upp på dansgolvet. Michael Stipe
UpEngelska Q måste vara världens tråkigaste musiktidning. Den enda som skulle lyfta fram en dubbel-CD med Dire Straits som månadens mest intressanta retrosläpp, som drar positiva paralleller mellan Marilyn Manson och Rob Zombie (!) (eller ännu värre: Lauryn Hill och Teena Marie...) -- och garanterat den enda som kan tycka att [I]Up[/I] är R.E.M.s mest experimentella album. I en "exklusiv albumrappor |
New adventures in hi-fiDet börjar bli som det var med Springsteen på 80-talet: varje tidning med självaktning håller sig med minst en R.E.M.-expert, som vidarebefordrar alla små rykten från högkvarteret i Athens. Den senaste månaden har jag läst en handfull långa analyser om R.E.M:s framtida bolagsadress när deras kontrakt nu går ut - inklusive ett antal somansluter sig till teorin att gruppen kommer att göra verklighet |
