Nej, det blir nada popstjärneliv för Nada Surf. Det har gått 20 år sedan deras enda halvhit, och efter 10 album har de kommit alldeles för långt in i sin karriär att intressera nykomna lyssnare. De är alldeles för ohippa, inte ens på ett hippt sätt, de har ett för fånigt bandnamn och de envisas med The Beatles som främsta referens till och med 2016.
Men allt det där bekymrar förmodligen inte Nada Surf det minsta. De har utvecklat ett powerpophantverk som är oantastligt, och bland konnässörer som avverkat The Raspberries, Cheap Trick och Jellyfish redan i grundkursen har de en stabil grupp lojala följeslagare. Dessa belönas rikligt här när Nada Surf levererar sitt bästa album hittills, fyllt till bredden med smarta melodier, fantastisk stämsång och vassa gitarrer. Vem behöver bred popularitet när man har sådant?
