Jag kan bara se en sannolik förklaring till det här magplasket och det är att Uno Svenningsson så många gånger fått höra att han är en av Sveriges mest begåvade textförfattare att han till slut börjat tro på det själv. För sällan har jag hört texter i starkare behov av redigering och skoningslös självrannsakan än den blandning av filosofiskt mumbo-jumbo och utslitna plattityder som [I]Möss och människor[/I] är nedlusad av. "Du är det skönaste jag vet, dina händer gör mig het" sjunger han om och om och om igen. Är det en mogen mans poesi -- eller är det Freestyles nya singel? Jag vet inte om en stor svensk artist någonsin haft så lite att säga på ett album.Han säger det dessutom på ett osedvanligt oinspirerat sätt. Rösten känns vekare, tröttare och mindre angelägen än någon gång tidigare -- och drunknar alltför ofta i de förment storslagna arrangemang, som pumpas upp som luftslott runt hans stämma. Inte ens den obligatoriska Stora Duetten, [I]Ge inte upp[/I], fungerar: Freddie Wadling och Uno verkar knappt befinna sig på samma skivinspelning utan sjunger bara förbi varandra. Glöm fort.
Skivbolag:
Artist:
