Det känns som att jag har en personlig intim koppling till Markus Krunegård. Men så känner nog de flesta som lyssnat på hans musik. Texterna tenderar att träffa rätt på ett helt unikt sätt. Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på Jag är en vampyr, Tur att vi lever samtidigt, eller alla andra fantastiska hits han skapat. De befinner sig i mellanrummet mellan ironi och ärlighet, och det är nog det som är så fantastiskt. På senaste skivan TUTTI FRUTTI – Från lokalen under sushin har humorn skruvats upp till max, med ett eklektiskt sound som alltid har glimten i ögat.
Eller alltså, soundet är kanske helt ironilöst, men så hör jag det inte. Jag tycker att många av valen känns motiverade av en kärlek till det fula och dåliga, det smöriga och det töntiga. Det skapar låtar som låter väldigt Krunegårdska, de skaver och passar inte riktigt in, likt en kärleksförklaring blottar sig låtarna inför lyssnaren. Man får välja själv om man älskar dem tillbaka. För mig träffar det helt rätt, vare sig det är smöriga saxsolon, överanvändandet av vocoder, eller referenserna till mycket hippare musik såsom på Hela dagarna Hela nätterna som verkar vilja låta som LCD Soundsystems fantastiska All My Friends.
Visserligen är jag ett obotligt Krunegårdfan, jag gillar långa de knöliga texterna som levereras på hans unika sätt, och de drivande trummorna. Men tyvärr levde texterna inte riktigt upp till mina förväntningar, även om det fanns många roliga rader såsom / det var sommar o det var sol / det var total destruktion / du är nitro jag är glycerin / sen small vi o kvar blev ingenting. Överlag drar skivan åt alla möjliga håll, det mesta är överdådigt och väldigt tjockt producerat. Det låter bra, vissa av valen är ganska bisarra, nästan karikatyrsmässiga. Och därför funkar det. De gifter sig med Krunegårds textrader som handlar om skam, om kärlek, passion och hjärtesorg. Musiken och texten blir till en enda glad, ibland töntig, ibland klockren, men alltid underhållande upplevelse.
Läs även: Markus Krunegård – lika kåt som gamling?
