Rina Sawayamas nya album Hold The Girl innehåller det mesta. Om jag skulle lista allt skulle texten bli bibellång. Det är obegripligt att ingen sa åt henne att gallra, ta bort, fokusera under skrivprocessen. För som albumet är nu går det knappast att hitta en röd tråd bortom uppblåst produktion och melodramatiska refränger.
Sen är det nog hennes intention att det ska vara på det här sättet. Allt ska vara maxat och så vidare. Problemet är för oss lyssnare som ska orka ta oss igenom tretton låtar som alla vill säga allt och ha med allt. Det blir för mycket. Som att äta 13 efterrätter på rad. Nej. Det går inte! Om jag ska fortsätta på efterrättsliknelsen så är ju däremot låtarna söta. Goda i sig.
Det är (väldigt) poppigt. Spännande melodier. Galna gitarrsolon. Plötsliga elektroniska inslag. Hippa beats. Mycket att tycka om finns här. Men blandningen är tyvärr bara för galen. Vilket är tråkigt – jag har sett fram emot hennes nästa album efter den fantastiskt roliga debuten SAWAYAMA. Jag går nog tillbaka och lyssnar på den istället.
P.S. Om ni ändå vill höra något från albumet tipsar jag om låten Hurricanes som är rätt bra pop-punk i Olivia Rodrigo-anda.
