Linda Pira – Legendarisk

levi hielle-bergstrom 12:31 10 Nov 2019

Linda Pira har varit ett givet namn på den svenska hiphopscenen sedan hon slog igenom 2012. Trots att hon är något av en veteran har debutalbumet fått vänta. När hon nu ger sig på albumformatet för första gången har hon redan vunnit en grammis, sommarpratat och gjort stora kommersiella samarbeten. Karriären har helt enkelt varit framgångsrik och Legendarisk är ett album som sätter punkt för flera år av sporadiska singelsläpp. Linda Piras diskografi behöver verkligen ett gediget album. 

Intensiva klubb-bangers har blivit lite av Linda Piras signum genom åren. Det är därför inte förvånande att Legendarisk är full av bastunga spår som dryper av attityd. Gang Gang, Limbo och titelspåret är alla exempel på just detta. Plastico, som gästas av Dani M, är albumets bästa låt med en nytänkande produktion och tight flow. Alla rätt visar att Linda Pira välkomnar den nya vågen av frispråkiga rappare som dominerar de svenska streaminglistorna. Hon och Z.E kompletterar varandra bra även om Z.Es grova texter ibland skär sig något.  

Legendarisk är utan tvekan ett värdigt debutalbum för en artist av Linda Piras kaliber. Produktionerna är genomgående högkvalitativa och det råder inget tvivel om Linda Piras talang. En önskan om något mer än väl utförda låtar gnager dock i bakhuvudet. Show för publik är egentligen det enda spåret där Linda Pira är personlig och det är svårt att se en röd tråd genom albumet. Legendarisk känns mer som en samling av fristående låtar än ett album vilket kan vara ett resultat av att singelformatet har dominerat genom hennes karriär. Med det sagt så kommer höjdpunkterna från albumet förmodligen eka genom Sverige ett bra tag framöver. 

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Need for Speed - Split Vision

Under 2018 gick det inte en vecka utan att ett 80-talsdoftande svenskt släpp skulle recenseras. Hela mitt liv var tonsatt av synthar, trummaskiner och nostalgi för en tid jag inte själv har upplevt, och jag blev rätt mätt. 

Need for Speed är precis det - en svensk duo som hämtar sitt sound från 1980-talet. Men min första tveksamhet smälter ganska snart bort. Martin och Felix har en friare tolkning av soundet och riktigt starka melodier, och det är jag svag för.