Leonard Cohen – Old Ideas

Patrik Forshage 00:31 27 Jan 2012

”I’d like to speak to Leonard, he’s a sportsman and shepherd, he’s a lazy bastard living in a suit”

Så inleder den nu 77-årige sångaren sitt första album på åtta år, och så förstärker han myten om att det där med musik är något Leonard Cohen närmar sig artigt men en smula motvilligt numera. Det har blivit en accepterad sanning att enda anledningen till att han iklädd hatt och oklanderlig dubbelknäppt kostym reser varv efter varv runt jorden för att charmera med sin röst, sina visor och sin elegans är att någon jäkla manager blåste honom på pensionsbesparingarna. Men man kan anföra en hel del invändningar mot den bilden.

Om Leonard Cohen vore ens hälften så lat som man kan unna en legend i hans ålder skulle han lugnt kunna tjäna ihop till ett gott liv genom att vila mot gamla lagrar. Om han bara sjöng sina So Long, Marianne, Bird on A Wire och Hallelujah någon gång om året i Las Vegas, Paris, Monte Carlo och Abu Dhabi så skulle ha lätt få ihop till en bekväm tillvaro med Retsina i solskenet resten av sitt liv. Han hade inte behövt skriva tio nya sånger, lika övertygande som någonsin under senare decennier såväl i harmonier som i poesi. Han hade inte behövt lufta sin karaktäristiska baryton, som djupnat alltmer med åren och som även om den knarrar ibland inte har förlorat ett uns av sin auktoritet. Han hade inte behövt kalla in änglaröster från hela sin karriär, såväl Jennifer Warnes som Sharon Robinson och The Webb Sisters, eller excellera i den sortens enkla men effektiva porta-sound som han utvecklade till perfektion på I’m Your Man. Han hade inte behövt samarbeta med en massa producenter han tyckte var intressanta, allt från Madonna-producenten Patrick Leonard till den gamle Fugs-anarkisten Ed Sanders.

Men allt det gör han, och han gör det så övertygande att det framkallar rysningar utmed ryggraden medan han blickar tillbaka på sitt liv, filosoferar om Gud och om Kärleken, och nyktert tittar framåt på vad som väntar. ”I’ve got no future, I know my days are few”.

Efter Old Ideas ska vi med största sannolikhet inte förvänta oss ytterligare mera ny musik från Leonard Cohen. Istället applåderar vi en storslagen och mycket värdig sorti. 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Ladytron – Ladytron

Det har gått åtta år sedan Ladytron släppte sin senaste skiva, men det är ännu längre sedan de kändes relevanta och intressanta. De hade några bra år i början av 2000-talet, med album som 604 och Light & Magic, men därefter har de successivt skalat av syntlagren och istället rört sig mot softrocken och shoegazen. Det är möjligt att de med den här självbetitlade skivan vill markera något slags omstart eller nystart, men jag hoppas att Ladytron bara är peaken på en ganska tråkig fas och att de framöver kommer att ägna sig åt det digitala igen.