Lamix – Kapitel 2

Morgan Storesund Skarin 00:00 30 Dec 2020

De senaste årens utveckling av svensk hiphop går att likna vid den i USA under 1980-talet. Det går så himla snabbt. Varje rappare och trend bryter ny mark, rapparen i sig får dock endast en kort tid som herren på täppan, innan någon annan kommer och bryter ännu nyare mark. 

För likt exempelvis Beastie Boys eller Run DMC som kom och gick ur tiden snabbare än något annat, har Lamix och polaren Jireel – som för ett par år sedan var fräschare än sina konkurrenter– börjat kännas daterade. 

 När de äntrade scenen med sina internationella influenser och välproducerade beats stack det ut. Det lät som amerikansk hiphop. Det gör det fortfarande, men Lamix känns idag snarare som en efterapare, när artister som Guleed eller Yasin lyser med sina genuina stilar. Hans nya album riktar sin blick mot Nigeria. Tydliga referenser från artister som Burna Boy och Wizkid löper som en röd tråd genom Kapitel 2. Men genuint blir det aldrig. Det låter Burna Boy, men aldrig Lamix – hur det nu skulle låta?

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Kiwi Jr. - Cooler Returns

Jag har börjat tröttna på band med DIY-stämpeln. Det finns inget tråkigare än band med dåligt skrivna låtar som försöker dölja det faktumet bakom skräniga gitarrer och fula sångröster. Ibland har dom någon kul textrad, oftast inte. Snark. 

Lil Skies – Unbothered

Lil Skies största idol är Lil Wayne och det hörs. Rapparen erbjuder likt sin idol hiphop på trapbeats och autotune. Båda med en röst, varken gnällig eller aggressiv utan någonstans mittemellan. Deras röster ligger som ett ludd över de tunga basgångarna och smattrande 808-trummorna. Vad som skiljer rapparna åt är det där lilla extra. Det där lilla extra som Lil Wayne har, och Lil Skies saknar. 

 

Therion - Leviathan

För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.

Michaela Åberg - Merry Crisis

Så länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är.