De senaste årens utveckling av svensk hiphop går att likna vid den i USA under 1980-talet. Det går så himla snabbt. Varje rappare och trend bryter ny mark, rapparen i sig får dock endast en kort tid som herren på täppan, innan någon annan kommer och bryter ännu nyare mark.
För likt exempelvis Beastie Boys eller Run DMC som kom och gick ur tiden snabbare än något annat, har Lamix och polaren Jireel – som för ett par år sedan var fräschare än sina konkurrenter– börjat kännas daterade.
När de äntrade scenen med sina internationella influenser och välproducerade beats stack det ut. Det lät som amerikansk hiphop. Det gör det fortfarande, men Lamix känns idag snarare som en efterapare, när artister som Guleed eller Yasin lyser med sina genuina stilar. Hans nya album riktar sin blick mot Nigeria. Tydliga referenser från artister som Burna Boy och Wizkid löper som en röd tråd genom Kapitel 2. Men genuint blir det aldrig. Det låter Burna Boy, men aldrig Lamix – hur det nu skulle låta?
